Det blev en inte helt planerad fortsatt resa från Läggesta. Sent om sider kom ett erbjudande om sommarstuge-häng som jag helt enkelt inte kunde motstå. Sommarstugan låg i krokarna av Katrineholm och efter en mellanlandning i Eskilstuna där jag konstaterat att man inte kan äta något i stan efter kl. 22.00 (Hur fan överlever ni? Drar ni till parken Zoo och gnager gnu?) blev jag upplockad i en röd liten bil och körd till Max. Nej, jag tog ingen bild på min burgare. Tror ni har koll på dessa.

Klockan var väl runt midnatt när vi anlände till den naturskönt belägna stugan. Solen hade precis vänt och de första tecknen på gryning kunde skönjas. Det var så tyst att man kunde höra sin egen tinnitus och över sjön drog älvslöjorna fram och åter.

- Tror du spoven jag körde på klarade sig? frågade Goda Fru Eriksson
- Nej, den dog. svarade jag.
- Är du säker? Jag tyckte det verkade som att den flög vidare.
- Den dog.
- Men...
- En spov i den storleksordningen väger uppskattningsvis 150 gram. Den fick en date med ett 500 kg tungt metallföremål som rörde sig i 70 km/h. Det motsvarar ungefär att du skulle skalla en rymdfärja. Den dog.

Spovmord eller inte så började snart resten av skogens fåglar att sjunga för oss och lördagnatten blev en välbehövlig, vacker och synnerligen avslappnad kontrast till härjet i Uppsala och surrealismen i Läggesta.