Uppvuxen i Växjö

En del småstäder får jag ruggiga vibbar av. Det handlar inte om människorna jag mött i staden utan är mer delikat, svårdefinierat. Som att det vilar en ondska över orten. Som att kraftlinjerna i urberget korsas under byn och skapar en skev och Silent Hill-artad atsmossfär. Vårgårda, Laxå och Värnamo är några exempel.
Växjö är dock exemplet på det motsatta. Redan första gången jag var i stan fick jag en starkt positiv känsla av orten. Kanske var det för att jag var på väg till Hultsfred, kanske för att jag hittade ett väldigt fint café med en fontän, jag vet inte, men sedan dess känner jag alltid lite extra lust när det blivit dags att åka till denna sydsmåländska ort.

När jag klev av tåget blev jag mött av Fröken Alva som tillsammans med några vänner skulle stå värdinna för kvällen. Hon betalade frikostigt min lokalbuss-resa mot ett klassiskt småstads-villaområde i stadens utkant. Planen att vara i Linnéparken hade ändrats till att vara "Hemma Hos" då Alva fruktade det hon kallade Växjövädret. Hon menade att trots att solen sken kunde det snart nog komma ett hällande regn. Lite som i Gbg med andra ord. Jag visste såklart bättre men valde att inte protestera.

En bussresa senare möttes jag av Unge Herr Julius och Fröken Carro som tillsammans hade tagit initiativet att bjuda in mig. Grillen var redan igång och snart serverades jag marinerad kycklingfilé med potatis och grönsallad samt gräddfil vilket fungerade väl som kompletterande sås till kycklingen.

Det här var kanske min raraste publik på luffen so far. Fröken Alva och hennes vänner gick på estetgymnasiet och efter att ha pratat med hennes mor i telefon förstod jag att det inte var första gången som min röst hade hörts i hemmet. Med andra ord var entusiasmen i sällskapet väldigt varm. Jag blir alltid rörd men också lite skrämd av att ungdomar jag aldrig mött faktiskt lyssnar på det jag skapat. Jag vet ju så här i efterhand inte om jag är "Bra För Dem" så att säga. Men å andra sidan kanske det inte är mitt ansvar heller.

En taskig sak med att vara tonåring som jag blev påmind om av sällskapet är hur lite pengar man har. Det gäller hela tiden att prioritera och spara och hitta gratisalternativ. Det är rätt skevt om man tänker på hur mycket lust man har när man är 16. Senare i livet slentrianslösar man ju lite till mans och köper onödiga statusprylar för summor som en tonåring skulle ha kul en hel sommar för. Eller... inte jag alltså. Jag lägger alla mina pengar på vin, kvinnor, män, solrosor och sång. Resten kalasar jag bort.

Efter att ha tagit en lite bekymrad titt på Växjös nattliv en måndag och som hastigast träffat en bekant blev jag inkvarterad i en lånelya. Dagen därpå bjöds det på frukost med fröknarna och sedan var det dags för en inte helt välkommen paus i Luffen. Mer om detta i nästa inlägg.
Tack till alla er som tog mig till och var med på Julles veranda. Det var ett bra och kanske modigt initiativ. Tror inte jag själv hade vågat det i er ålder. Hoppas vi ses snart igen.


P.s Solen fortsatte såklart att skina resten av kvällen och jag konstaterar nu att jag bytt landskap 7 gånger på lika många dagar och att solen varit en trogen följeslagare. Om denna trend inte bryts kommer jag börja fakturera landstinget i den län jag kommer till. Alternativt starta en kult. D.s