Tack Värmeland du sköna

Tja, egentligen hade jag ju inte tänkt att jag skulle spela på scener under denna resa och när jag anlände till Ankdammen i Karlstad var mitt första intryck att jag kanske skulle hållt mig till den planen. Inte för att det var något fel på stället, inte alls. Det låg vackert beläget i hamnen med en stor uteservering och modellsnygg personal. Och det kanske det felfria som var just felet. Jag känner mig lätt lite obekväm i det skavanklösa och välputsade. Jag känner mig lite, kanske inte underlägsen men avlägsen.Till räkfrossan ska man ju ha en rågblond, gärna norsk ;), singalong-trubadur med solariebränna och syntetisk glimt i ögat som vet att man tar dubbelrefräng i Sweet Home Alabama oavsett stämningen i publiken. Inte en svartklädd underground-sångare med sliten kavaj och hatt, ja ni fattar. Att jag dessutom fick bygga ihop och ratta hela PA:t gjorde mig ytterligare lite kall i magen. Jag kan ju egentligen inte sånt. Jag är ju musiker inte tekniker. Det är som att ta för givet att en fransman förstår spanska.

Nå, PA:t gick att pussla ihop och efter att har ringt min bästis Domar´n och fått teknikråd några gånger så lät det också och genom en kombination av mina ninja-skills och det faktum att jag har Sveriges bästa supportrar så blev det en riktigt trevlig liten konsert. Inte bara de som hört mig förut lyssnade utan även Sex and the City-tjejerna sneglade uppskattande åt mitt håll genom vinglasen. Som seden bjuder skickade jag runt en hatt och Karlstad kan verkligen klappa sig själv på axeln då det tackades för kaffet med i snitt c:a 22 kr per person! Synnerligen generöst kan jag som är gammal i gemet avslöja. Att jag sen fick äta årets hittills bästa gös och dricka Staropramen gjorde inte saken sämre. Från att ha stått och svetttats med kablar och kånkat stärkare omringad av semesterlulliga och småflinande seglare satt jag plötsligt med en god slant på fickan, mumsade på gräddkokta kantareller och signerade skivor och skrev autografer. Krögaren Peter och Ankdammen? Oh Yeah! Om det här eller motsvarande representerar den allmänna luffen kommer jag aldrig knalla hem igen.

Fortsättningen av aftonen blev ganska stillsam. Värdinnan för dagen visade mig till ytterligare en uteservering där vi satt ett litet sällskap och pratade dieter, frierier och dyra viner som gått till spillo på karaktärslösa efterfester.
Det är slående hur krogtätt Karlstad är. Barerna ligger bokstavligen vägg i vägg och uteserveringarna avlöser varandra. Stadskärnan är som ett komprimerat och gemytligare Avenyn eller som Tokyo fast en miljondel så stort, värmländskt och utan neon. En annan slående sak är hur fint det är med par som är uppriktigt kärleksfulla mot varandra även efter att den första nyförälskade vågen har lagt sig. Till dessa par hör mina värmländska värdar; Goda Fru Tväråna och Gode Herr Hjalmarsson. Tack för att jag fick luffa förbi och för att ni är så fina mot varandra. Det värmer i hjärtat. Forsätt så så kanske jag skiter i att utmana Jepson på MMA.