Hem till Dalom!

Att jag är en erkänd internationalist och blev kallad för Landsförrädar-Loke på högstadiet hindrar mig inte från att känna patriotismen pocka på emellanåt. Då gäller det såklart guds förlovade rike Dalarna och inget annat. Även om jag kanske inte bott i landet på 14 år så slås alltid en särskild sträng an i hjärtat då jag rullar in i Dalom. Saken gjordes ju inte sämre av att jag denna dag luffade förbi den idylliska Gammelgården i Rättvik.


Jag blev hämtad i en fallfärdig, kan det ha varit Opel, av Goda fru Planman som stod värdinna för dagen och satt snart i anrik miljö och åt traditionell tutul. Att detta skulle bli en gastronomisk resa hade jag inte väntat mig men jag gläds desto mer. En kall med Gustafskorv och en varm med chevre, valnötter, honung och ruccolasallad. Helt enormt och kickar stjärt på vilken crepes som helst sju dagar i veckan. Till detta Hallonsoda från Mora Bryggeri. Jackpot!

Spelningen blev inramad av en suverän naturlig scenografi och mer sekelskiftesnostalgi än så här kan jag nog inte räkna med i mitt jordeliv. Fick till och med tillfälle att spela fiol under konserten och upplevde ett sånt genuint gemyt att jag återfick min dalska orginaldialekt av bara farten. Hade lite ångest över att min repertoar är så präglad av storstadsångest och betongrealism och oroade mig för att jag skulle kontrastera lite väl hårt mot omgivningen. Naturligtvis hade jag som vanligt underskattat min publik som inte bara tillät extranummer utan även fullständigt körde över Värmland med ett snitt på c:a 48kr/person i hatten. En får tacke!

Om man vet vem jag är mer än som artist känner man till mitt behov av rörelse och aktivitet. Min ivriga, rastlösa ådra (läs: DAMP) och oförmåga att bara vara stilla i nuet. Men här fick jag om inte hela aftonen så i alla fall några stunder av vad man kanske kan kalla harmoni. Jag känner mig hemma just i resandet. I mitt rent fysiska "hem" känns det alltid som att jag borde uträtta. Att jag borde vara produk - adminsistra -krea -aktiv. Den känslan släpper mig ofta när jag är på resande fot. Särskilt i såna här miljöer.

Natten bjöd på vansinnesåska vars knallar påminde om att soundchecka baskagge på rockfestival och eftersom jag är allergisk mot åska blev det inte så jägarns mycket nattsömn. På morgonkvisten drog Tor vidare men då satte herrar gräsklippare igång utanför fönstret. Festligt hur det kan vara ibland. Tur då att Goda Fru Planman hade gräddat våfflor till frukost så att man återfick humöret i ett nafs. Stort tack till värdinnan och hennes två drängar David och Douglas och hoppas på snart och kärt återseende.